Det är lätt att säga “du har förändrats” — men varför trodde du att jag skulle förbli densamma?

De som säger “förändras aldrig” är ofta de första som lämnar.

Jag förändrades för att jag inte längre ville reagera likadant på samma smärta.

Jag är inte samma längre… för du är inte heller den du var.

Ibland glömmer vi inte, vi förändras för att inte gå sönder igen.

Jag förändrades för att jag inte längre ville vara snäll mot det som skadade mig.

Det hade varit vackert att förändras tillsammans – men du stod still och jag gick vidare.

Du väntar på mitt gamla jag, men hon finns inte kvar.

Varje förändring är ett farväl – ibland tyst, ibland i tårar.

Jag förändrades för att spela samma spel igen hade sårat min stolthet.

Förändring handlar inte om att glömma dig – det handlar om att hitta mig själv.

Vi kunde ha vuxit tillsammans, men vi krympte varandra.

Om jag förblir densamma, kommer jag att gå sönder igen – därför förändrades jag.

Jag lärde mig att förändras av dem som lovade att aldrig göra det.

En relation växer tillsammans – eller bleknar långsamt bort.

Jag förändrades för att jag inte längre kunde nöja mig.

Jag försökte förändras för dig, men tappade bort mig själv.

Jag förändrades… för det gjorde ont att alltid tysta mig själv.

I kärlek förändras inte bara känslor – människor gör det också.

Jag förändrades, för att överleva blev viktigare än att vara till lags.

Jag ville att allt skulle förbli detsamma – men du blev någon annan.

Kanske förändrades vi inte, vi visade bara vilka vi verkligen var.

Om förändring fick mig att glömma dig, kanske jag aldrig skulle ha stannat.

Det enda som förblev var din likgiltighet – därför förändrades jag.

Jag förändrades… för även när jag var med dig, ville jag vara i fred med mig själv.