Den djupaste såren kom från där jag värderade mest.
Du berättade om förräderi inte med ord, utan med din tystnad.
Kärleken jag såg när du var nära blev en lögn när du var långt borta.

Jag väntade, men du glömde vem du väntade på.
Att låtsas som om du aldrig kände mig är min största klagan.
Du kände aldrig att du behövde be om ursäkt så mycket som du sårade mig.

Medan mina ögon fylldes av tårar, såg jag din likgiltighet.
När jag litade mest på dig, stack du mig i ryggen.
Det enda jag lärde mig av dig var besvikelse.

Min klagan är dold i min tystnad; om någon hör den, låt dem förklara.
När du gick, insåg jag att det inte var min frånvaro utan ditt svek som sårade mig.
Jag trodde så mycket jag ville, men i slutändan blev jag lurad.

Dina ord säger en sak, dina handlingar en annan; vilken ska jag tro på?
Det var inte smärtan som tröttade ut mig, utan det oändliga hoppet.
Du lärde mig ensamhet, inte genom din närvaro utan genom din frånvaro.
Svek är ibland närmast dig; det tar tid att märka det.
Mitt hjärta är fyllt inte med ilska utan med besvikelse.
Du tittade aldrig tillbaka; kanske var det den största klagan.
Du sårade den du älskade mest; kommer du att ta ansvar för det?
Jag är trött på att klaga; kanske bryr jag mig inte längre nu.