Förbittring är hjärtats tysta uppror mot missförstånd.
När du är arg skriker din tystnad högre än ord.
Förbittring växer i skuggan av oupphörd smärta.

Förbittring innebär att bygga murar runt ett sårbart hjärta.
Förbittring är en tyst storm som ingen ser komma.
Ibland är förbittring det enda sättet ditt hjärta vet att skydda sig på.

Förbittring kan skapa avstånd mellan de närmaste själarna.
När förtroendet bryts hittar förbittring sitt hem.
Förbittring är ett språk som bara brustna hjärtan förstår.

Att hålla fast vid förbittring är som att dricka gift och hoppas att någon annan lider.
Förbittring är skuggan av förlorad kärlek och brutet förtroende.
Att hysa förbittring är att bära en börda som ingen annan ser.

Förbittring gömmer sig bakom stolthet och rädsla för sårbarhet.
Förbittring är ett sår som bara förlåtelse kan läka.
När du är arg låser du in dig själv i en bur av tystnad och smärta.
Förbittring är ett tyst frö planterat i hjärtats jord som växer till törnen.
Förbittring tynger själen och gör även ljusa stunder tunga.
De djupaste förbittringarna kommer ofta från de närmaste såren.
Att bära på förbittring är att välja att ta med sig gårdagens smärta in i idag.
Förbittring växer där ord inte kan hela.
Att hysa förbittring är att bygga murar runt det som en gång var kärlek.
Förbittringar är ekon av samtal som aldrig hållits.
Att släppa taget om förbittring innebär att befria sitt hjärta från ett osynligt fängelse.
Förbittring kväver möjligheten till nya början.
Ibland talar förbittring högre än alla ord.
Att bära på förbittring är som att hålla en eld som bränner dig mer än andra.
Ett hjärta fyllt med förbittring glömmer hur man ler fritt.
Förbittringar är skuggor av oläkt smärta.
Att förlåta är att bryta förbittringens kedjor och finna frid.
Förbittringar begraver kärleken under lager av tystnad och smärta.