Ibland döljer det tystaste hjärtat den största smärtan.
Jag log, men inombords föll jag sönder.
Hjärtat gör inte ont för att det går sönder, utan för att ingen bryr sig.

Djupast sår är de som inte syns.
Att vara sårad känns som att ropa i tystnaden.
Jag litade på dig – det var mitt misstag.

Jag förlät, men jag återvände aldrig.
Även tystnad skriker ibland.
Några ärr försvinner aldrig.

Jag sa “jag är okej”, men jag var trasig.
Att vara stark betyder inte att inte känna smärta.
Det var inte dina ord som sårade – det var din likgiltighet.

Jag gömde min sorg bakom ett leende.
Vissa farväl är ljudlösa men brutala.
Förlusten av hopp gör mer ont än kärlekens slut.
Jag slutade prata, för ingen lyssnade.
Mitt hjärta krossades tyst.
Jag dolde mina tårar för att verka stark.
Även kärlek kan lämna sår.
Jag gick vidare – men jag lämnade en bit av mig själv bakom.