Vi blev ofta missförstådda eftersom många förväxlade artighet med svaghet.
Att vara artig är inte svårt; att vara människa räcker.
Höj dina ord, inte din röst; stormar gör lerigt, vindar gör det inte.

Respekt är inte billigt; det ges till dem som förtjänar det.
Karaktär är att göra det rätta även när du är ensam.
En riktig man gör inte sitt hjärta hårt, men han släpper inte in vem som helst heller.

Om jag är tyst betyder det att jag vårdar saker inom mig. Det är varken rädsla eller acceptans… det är bara respekt.
Artighet är inte svaghet, det är den tysta självsäkerheten av styrka.
Det som är rätt för mig behöver inte behaga alla.

Om mitt namn nämns någonstans finns det antingen respekt eller tystnad.
Jag sätter inte reglerna, men jag förlorar inte spelet jag spelar.
Jag lärde mig inte när jag ska resa mig, utan när jag ska böja mig. Därför står jag stark.

De som har en plats bredvid mig pratar inte bakom min rygg.
Om du förväntar dig respekt måste du först visa den själv. Karaktär är inget som byts ut.
En man med värdighet behöver inte höja sin röst.
Jag svarar inte dem som pratar bakom min rygg. De är redan bakom.
Vi kastade ingen skugga på någon, men vi lät inte heller någon blockera vår väg.
Jag var tyst eftersom det inte var värt att förklara.
Om ditt hjärta är rent arbetar din tunga inte för mycket. För du väger dina ord i din själ först.
Mina ord är få, men min mening är tung. Inte alla kan bära den.
Var allt, men var först en man. Titlar kommer senare.
Många log mot mitt ansikte, få rörde vid mitt hjärta.
Jag förlåter, men jag glömmer inte. För att förlåta är inte samma sak som att glömma.
Artighet är inte tystnad; det är att veta när man ska tala.
Att stå rak är inte trots mot andra; det är respekt för sig själv.
När en man blir en man väljer han artighet. För han vet: ord lämnar spår, inte röster.
Inte alla förstod mig för att jag inte var som alla andra.
Den mest värdefulla relationen är när man förstår varandra utan ord. För uppriktighet hör även tystnad.
För vissa människor är att hålla avstånd inte ilska utan självskydd.
Jag talade inte för att det inte fanns någon man värd att förklara för.
Jag säger inte alltid hela sanningen. För vissa kan inte bära verklighetens tyngd.
Jag valde min väg; jag hälsar dem som inte kastar skuggor.
Vägen jag går är smal men vandrare är kända.
Inte alla jag respekterade var värdiga; jag kompromissade aldrig med min karaktär.
Några log mot mitt ansikte men jag pratade aldrig bakom deras rygg.
De som vet sitt värde rubbas inte av andras ord.
Min hållning är gömd i tystnad; jag lärde mig manlighet inte genom att skrika utan att svälja.
Skamlöshet har blivit ett yrke; vi är fortfarande ute efter karaktär.
Vi pratade varken för mycket eller för lite. Vi visste vår plats.
När respektens gränser överskrids upphör tystnaden.
Manlighet är att stå fast även när man är ensam.
En människas spegel är inte hans ord utan hans hållning.
Jag böjer mig inte för någon men jag applåderar respekt stående.
De som försökte blockera min väg hade inte gått lika långt som jag.
Jag är inte arg på någon. Jag tog bara tyst bort några från mitt liv.
Jag bär varken för mycket hopp framåt eller bitterhet bakåt. Jag höll balansen, jag förblev människa.
Storhet kommer inte med hög röst utan med ett ädelt hjärta.
Inte alla leenden bär på frid. Vissa är tysta farväl.
Jag skriker inte, men min närvaro talar.
Hör min hållning, inte min röst. Vissa män talar inte med ord utan med sin existens.
Karaktär är att välja det rätta även när du är ensam.
Jag går långsamt men jag går aldrig bakåt.
Vi lärde oss att vara män inte på gatan, utan i spegeln.
En riktig mans signatur är hans ord.
Tystnad är ibland ett svar, men inte alla förstår det.