Tystnad är ibland det högsta skriket.
Bakom mitt leende döljer sig en storm.
De djupaste såren syns inte.

Det starkaste hjärtat är ibland det mest krossade.
Jag var en gång full av hopp, nu bara tystnad.
Natten är ensamhetens trognaste följeslagare.

Ibland går man vilse i sig själv.
Tystnaden efter någons farväl är det tyngsta avskedet.
Varje skratt döljer smärta.

Det saknas något inom mig – ett namnlöst tomrum.
Jag hoppades, och jag blev sårad.
Samma sår, samma tystnad – varje dag.

Jag är som tröttast när jag är tyst.
Vissa tårar faller aldrig, men bränner inombords.
Mitt leende trotsar dig – en storm rasar i mig.